21 December 2010
Jag är ganska rolig faktsikt. Ända sen jag åkte från Sverige har jag alltid haft hemlängtan, men nu när jag ska snart åka hem, så vill jag inte. Jag vill stanna kvar. Det känns som det är nu jag förstår allt som är bra här i Kina och vad det är som jag kommer sakna. Jag är alltid såhär haha. Typiskt alltså.
Jag får typ ångest för det känns som jag inte uppskattat allting tillräckligt mycket. Men jag har ändå 2 veckor kvar och nu ska jag njuta som fan. Kommer vara sjukt mycket lättare nu dessutom med tanke på att jag slipper skolan, vilket som egentligen är det största problemet här. Fy fan säger jag bara. Standarden på kinesisk utbildning är inte bra. Fanns en bra kurs, vilket var Business Ethics, men den var ledd av en fransman haha.
Men såklart, det kommer ju bli jätteskönt att få komma hem oxå. Men det känns som jag måste börja ta massa ansvar igen... Vara duktig haha. Orkar inte. Men det ska bli jätteroligt att träffa alla fina vänner, och få gå till frisören haha. Mitt hår är katastrof.
Jag satt och titta igenom mina gamla inlägg här på bloggen. Jag blev värsta nostagisk. Fan vad minnen jag har. Jag saknar när jag var på tåget med Thomas och Sofia. Låter kanske inte så roligt att sitta på ett tåg, men vi hade jätteroligt. Eller när jag precis kom fram till Moskva, och var i total förvirring haha. Jag kunde inte ens åka tunnelbana normalt. Tiden har gått fruktansvärt fort. Nästan läskigt. Jag kom ju nyss...? hahha.
Men jag tror mitt bästa minne är samma dag som vi kom till Mongoliet. När vi klev av tåget och åkte till stäppen. Vi var helt slutkörda, vi ville bara duscha och sova. Men vi hade en sån otrolig tur för varm vattnet var avstängt i hela Ulan Bator, men där på stäppen fanns det. Och vi fick även sova. Vi fick riktig mat för första gången på 6 dagar och sen fick vi göra massor av roliga grejer som att rida på stäppen. Det är ett bra minne.
Ett annat bra minne är hela resan till Qinghai. Sån sjukt upplevelse.
Jag måste ändå säga att hela den här resan har varit en upplevelse. Jag har gjort så mycket, testat så mycket och sett så mycket.
Jag är här för att plugga, och plugget är en riktig besvikelse, men det har öppnat en massa andra dörrar för mig så allting är så jävla värt trots ens vardag ibland känts riktigt risig.
Om jag inte hade åkt hit så hade jag aldrig varit i Ryssland, Transsibiriska, Mongoliet eller Qinghai. Jag hade troligtvis aldrig åkt dit heller.
Jag kommer lätt åka tillbaka till Kina, jag känner mig inte riktigt färdig här. Det finns mycket kvar att se. Men jag vill nog inte bo här igen haha.
Jag får typ ångest för det känns som jag inte uppskattat allting tillräckligt mycket. Men jag har ändå 2 veckor kvar och nu ska jag njuta som fan. Kommer vara sjukt mycket lättare nu dessutom med tanke på att jag slipper skolan, vilket som egentligen är det största problemet här. Fy fan säger jag bara. Standarden på kinesisk utbildning är inte bra. Fanns en bra kurs, vilket var Business Ethics, men den var ledd av en fransman haha.
Men såklart, det kommer ju bli jätteskönt att få komma hem oxå. Men det känns som jag måste börja ta massa ansvar igen... Vara duktig haha. Orkar inte. Men det ska bli jätteroligt att träffa alla fina vänner, och få gå till frisören haha. Mitt hår är katastrof.
Jag satt och titta igenom mina gamla inlägg här på bloggen. Jag blev värsta nostagisk. Fan vad minnen jag har. Jag saknar när jag var på tåget med Thomas och Sofia. Låter kanske inte så roligt att sitta på ett tåg, men vi hade jätteroligt. Eller när jag precis kom fram till Moskva, och var i total förvirring haha. Jag kunde inte ens åka tunnelbana normalt. Tiden har gått fruktansvärt fort. Nästan läskigt. Jag kom ju nyss...? hahha.
Men jag tror mitt bästa minne är samma dag som vi kom till Mongoliet. När vi klev av tåget och åkte till stäppen. Vi var helt slutkörda, vi ville bara duscha och sova. Men vi hade en sån otrolig tur för varm vattnet var avstängt i hela Ulan Bator, men där på stäppen fanns det. Och vi fick även sova. Vi fick riktig mat för första gången på 6 dagar och sen fick vi göra massor av roliga grejer som att rida på stäppen. Det är ett bra minne.
Ett annat bra minne är hela resan till Qinghai. Sån sjukt upplevelse.
Jag måste ändå säga att hela den här resan har varit en upplevelse. Jag har gjort så mycket, testat så mycket och sett så mycket.
Jag är här för att plugga, och plugget är en riktig besvikelse, men det har öppnat en massa andra dörrar för mig så allting är så jävla värt trots ens vardag ibland känts riktigt risig.
Om jag inte hade åkt hit så hade jag aldrig varit i Ryssland, Transsibiriska, Mongoliet eller Qinghai. Jag hade troligtvis aldrig åkt dit heller.
Jag kommer lätt åka tillbaka till Kina, jag känner mig inte riktigt färdig här. Det finns mycket kvar att se. Men jag vill nog inte bo här igen haha.
Kommentarer
Trackback
