Madeleine Broberg

Idag så har vi inte gjort så mycket. Marcus blev magsjuk så vi var tvugna att åka till sjukan, eftersom vi hade en 5 timmars bilresa framför oss och vi kunde inte åka förrän han blev frisk. Så idag har jag mest varit på sjukhuset. Hahah, det där sjukhuset alltså.. Skitäckligt. Doktorerna kunde inte ens tvätta händerna ordentligt. Använde inte handsprit och de torkade händerna med en trasa (hej bakterier!).

Stephany berätta för mig att sjukhuset var känt för att de var framgångsrika inom Chinese traditional medicine. Hon tyckte även att de var konstigt att vi västerlänningar inte tror att örter och skit funkar. Tydligen tror kineser att de funkar mot mindre åkommor i varje fall, och de använder bara västerländsk medicin om det är något allvarligt. Jag vet inte vad jag ska tro...

Medan Marcus tog massa prover, drog jag och Stephany och några andra för att äta lunch och när vi kom tillbaka så låg Marcus i en sjukhussäng, med slangar överallt. Haha, jag och Stephany började garva för det såg så himla seriöst ut. Det finns bilder på det, men dom har Stephany, men ni ska få se dom senare. Men han var tvungen att få en halv liter dropp och de tog ju sin lilla tid så under tiden vi väntade så visade en av killarna hur han brukade leka när han var mindre. Han tog ett hårstrå från mig och sedan tog han en fluga och knöt hårstråt kring flugans b en så det blev som ett koppel HAHAHAHA. Så jävla stört.

Men Marcus började må bra igen efter lite dropp och lite syre. Jag fick även lära mig att om man har lila färgade naglar så innebär det att man behöver syre. Men Marcus fick lite mediciner med sig oxå, i form av te och örter.

Dag 7

Nu på morgonen åkte jag, Marcus, Stephany och Jack och titta på buddistiska tempel. Det var roligt att se men jag och Marcus var helt slut i huvudet. Under de senaste dagarna har vi fått så himla mycket intryck så det var som huvudet var mätt och inte kunde ta in någonting mer. Så ärligt talat tyckte vi inte de var jättekul. Vi ville mest hem. Efter det så gick jag och köpte mig en Buddha. Som många kanske vet har jag en grej för Buddhor. Det roliga är att Buddhan ser olika ut i olika länder, tex i Thailand är Buddhan tjock och glad, medan här i Kina är Buddhan smal. 

Sedan åkte vi till en foodmarket och käkade lunch. ÅÅHH! Det var så gott! Jag åt färsk yogurt, massa grillspett och nudlar med kött. Den där yogurten är den bästa jag ätit. Den finns tydligen bara i Qinghai provinsen så jag passade på att äta MYCKET! Hahah. Sedan drog vi bara runt på stan i Xining och sedan satte vi oss på ett café för att vänta ut tiden. PÅ cafét spelade vi kinesiska spel, som egentligen innebar att man spelade sten-sax-påse fast man säger en ramsa först. Ramsan låter så jävla kul, och sen när Stephany skulle översätta så garva jag ihjäl mig... 

Men jag har haft en jätterolig resa, och jag har fått uppleva både bra och dåliga saker. Jag känner att jag fått komma den kinesiska kulturen mycket närmare, och jag märker att jag börjar förstå hur kineser funkar, vilket gjort att jag inte heller tycker de är lika konstiga längre. Det här har verkligen varit en resa once in a life time. Det är inget jag hade kunnat göra själv, kanske om jag hade kunnat prata flytande kinesiska och jag vågar nog påstå att de kommer jag aldrig heller göra. Det här var en resa jag aldrig kommer glömma.

Hela dagen har varit en berg-och-dalbana. Morgonen börja med att jag blev förbannad på alla i gruppen förutom Marcus, Jack och Stephany. Bara för vi är yngre jävlas de som fan med oss. De börja med att de anklaga oss för att vara respektlösa pga dessa grunder;
- Vi sjöng inte med i kinesiska låtar
- Vi gick inte ur bilen och köpte biljetter till Geopark (de bad oss inte ens göra det)
- Vi sov i bilen påvägen hem.

Anledningen till att jag blev förbannad var för jag tycker det inte kommer ur rätt mun med tanke på att de lät oss vänta en timme efter utsatt tid i måndags morgon och de lät oss även vänta morgonen efter och imorse säger de att vi ska gå upp vid 05.45 och att vi ska åka vid 07.00, men när klockan väl blir 7 så ligger de fortfarande och sover. Då insåg jag att de inte har varit missförstånd, utan de har gjort så med flit. Ni kan tänka er en trött, förbannad Madeleine som inte är rädd för att säga det hon tycker. Inte roligt med andra ord.

Utöver det så stack de bara ifrån oss imorse utan att säga vart de tog vägen, så vi trodde de hade dragit till berget och lämnat oss i byn och igår när vi åt lunch lät de inte ens Stephany äta färdigt, utan mitt i maten drog de bara.

Därför tycker inte jag att de har ett skit att säga om respekt. Vad de har gjort mot oss ger dom ingen rätt att kalla oss respektlösa, för vad fan är dom i sånna fall?

Jaja. Vi gick i varje fall och titta på soluppgången vid Qinghai lake och red på hästar. Sedan åkte till berget (och jag sov i bilen bara för att jävlas). På vägen till berget höll vi på att frontalkrocka 2 gånger och vi körde på en jakunge. Det var fruktansvärt. Första gången vi höll på att krocka så var det när vi skulle köra om en lastbil. Men när vi är i andra filen så började lastbilen svänga utåt, så vi åkte med halva bilen på asfalten och halva bilen på gruset bredvid, precis vid ett djupt dike. Mitt i alltihopa så kommer den en bil rakt emot oss i världens fart, och det var precis på håret att vi körde om lastbilen och kunde köra tillbaka till andra filen innan vi krocka. Det sjuka var min reaktion. Jag hade inte bältet på, även om jag hade tid att sätta på mig det så satt jag helt fryst. Jag var inte rädd, ingenting. Det var bara som jag accepterade att jag skulle dö, typ. 

Andra gången så körde vi i bergen. Vägen var väldigt smal och kurvig. Men vi ser på långt håll att en lastbil kommer, och lastbilen kör skiitsnabbt och mitt i vägen. Så vi kör så långt ut vi kan och stannar bilen. Men lastbilen saktar inte ned eller kör mer åt sidan. Alla i bilen såg slutet komma i princip, men lastbilen körde förbi med bara nån centimeters marginal. Det var så jävla sjukt.

När vi körde på jakungen var så hemskt. Det gick massa jakar över vägen men hon som körde, körde bara rakt på och så råka hon köra in i jakungen. Men INGEN gick ut och kolla hur det gick för den, och INGEN gick heller ut och bad om ursäkt till ägaren för vi råka köra på hans djur. Utan de var mer en släng över axeln för att se om den levde eller inte och sen körde hon vidare. Jag och Marcus var helt chockad. Vem gör någonting sånt? 

Det säger en del om hur kineser kör bil...

Anyways, vid berget var utsikten sinnessjuk. Vi befann oss över 4000 meter höjd och det märkets. Jag fick lite ont i huvudet och blev andfådd direkt när jag gick. Men det var hur ballt som helst. Vi såg massa tibetanska gravar, vilket är en stor mystik. Enligt sägen så låter de örnar äta upp kroppen i tron att örnen tar själen till himlen men ingen vet säkert eftersom det är bara munkarna som får vara med.

Nu på kvällen fick vi iväg för att äta och så spelade vi kinesiska drinking games och vi lärde dom lite svenska öl spel oxå. De verka tycka att de var jätteroligt så det var kul att se. Men jag hade jätteroligt nu på kvällen, men jag är fortfarande sur med det är i princip bara imorgon kvar så det är lugnt.

Men jag blev sjukt orolig idag för de hade den sämsta idén i världshistorien som spikat hade gjort att vi missat tåget. Just nu befinner vi oss i en by precis vid berget och då ville dom åka till en park imorgon och stanna där över natten. Det innebar att vi skulle behöva köra 4 timmar tillbaka till Xining, lämna tillbaka hyrbilarna, köpa biljetter till en annan stad där vi ska tåget tillbaka till Beijing och det tar ungefär 2 timmar att ta sig dit från Xining. Och tåget skulle gå vid klockan 19.00.... Jag och Marcus total vägra den idén för vi tyckte de var så jävla korkat. Varför inte bara åka tillbaka till Xining imorgon och stanna där över natten? Vad som helst skulle kunna försena oss ex. bilen dör (har redan hänt en gång), kö till att köpa biljetten etc. Men efter mycket om och men fick vi dom tillslut att förstå att de var en dum idé. Så imorgon åker vi tillbaka till Xining.

Idag åkte vi till Qinghai Kanbula Geopark. På vägen dit passerade vi "the Yellow River". Det var otroligt fint. Floden var helt lugn och klarblå. Den är tydligen väldigt viktig för kineserna. Men det vi såg idag var en väldigt ovanlig syn, för floden brukar faktsikt vara gul. Den brukar bli färgad av sanden och leran, och de var första gången de hade sett den helt klarblå.

När vi var framme i parken fick vi åka med en minibuss uppför en slingrig bergs-väg utan några säkerhetsräcken. Det var asläskigt, chaffören körde typ i 80 fast man bara fick köra i 20 och han svängde som en galning i svängarna. Det kändes som man skulle åka utför stupet varje gång. Jag tänkte helt seriöst skicka ut ett mass-sms till alla där det stod "Om jag dör nu så ska du veta att jag älskar dig". Men det kändes som många hade blivit oroliga om de hade fått ett sånt sms, så jag avstod med tanke på att jag innerst inne visste att jag skulle klara mig ur den situationen levande (eller det var åtminstone det jag försökte intala mig själv).

Längst vägen gjorde vi lite stopp och titta på utsikten. Det var hur fint som helst. Vid ett annat stopp skulle vi gå och titta på ett tempel, och vi var tvugna att gå upp för en massa trappor. Vi gick säkert i trappor i 20 minuter. Mina ben dog. Men jag ville ju inte visa mig mesig framför kineserna så jag höll tyst och fortsatte gå. När vi väl var framme så inser jag att templet är ca 100 meter bort på ett annat berg!!! Varför krigade jag för det här liksom? Hahah..

Men det var en sjukt rolig dag i varjefall. Imorgon ska vi åka till ett annat berg och vara där och dagen efter ska vi åka till Qinghai lake så jag kommer vara borta från Xining tills tisdag. Vi får se hur jag överlever i naturen HAHA. Men jag ska berätta en sak för er, vi ska faktsikt bo på hotell så vi slipper tälta i varje fall. Skönt med tanke på hur fruktansvärt kallt det är här. Jag hade nog dött annars.

Tågresan gick faktsikt bättre än förväntan. Jag sov större delen av resan (haha, ca 12-13 timmar). När vi klev av i Xining såg vi ett par tibetanska munkar och de första jag gör är att gå fram och tar kort på dom. Jag tänkte att jag fan fått stå ut med så mycket smygbilder så det här gången var det min tur. Men senare fick jag självklart veta att det får man absolut inte göra, utan man måste fråga om tillstånd först. Duktiga Madeleine i farten igen.

Jag hade förväntat mig att vi skulle bo på värsta sketna hostelet här i Xining men vi bor på värsta fina hotellet. Kul att de kostar 60 yuan/natt här, medan det lilla äckliga rummet på campus som ag bor på kostan 100 yuan/natt. Rip-off så det skriker om det.

På kvällen gick vi ut och åt. Folk var så hetsiga. De tyckte det var jättespännande att jag och Marcus inte var kineser, så när de försökte prata engelska med oss, satt de och skrek och höll på. Men det var kul att se, men vi var så trötta efter tågresan (hur man nu kunde vara det?) så det var lite jobbigt faktsikt.

Trött och hungrig drog jag från skolan med Marcus, Jack och Stephany mot tågstationen. Vi var tvugna att ta tunnelbanan dit eftersom det skulle vara sjuka trafikstockningar på vägarna i och med National Holiday. Det var så sjukt jobbigt att ta tunnelbanan för det var kaos och att jag inte hade ätit på 21 timmar gjorde inte direkt saken bättre.

Väl vid tågstationen fick vi äta och jag började genast må mycket bättre. Men nu ska jag berätta en sak för er mina kamrater (hahah, alla vet nog vem jag imiterar). Jag har aldrig sett så mycket folk i hela mitt liv som jag gjorde på tågstationen. Folk som puttades, folk som rulla sina väskor över ens fötter, folk som trängde sig. Det kändes som man var påväg in på en konsert där världens mest populäraste band skulle spela.

Resan till Qinghai tar ca 23 timmar och vi fick sittplats. Vagnen med sittplatser har även ståplatser. Tro inte nu att det är organiserade ståplatser, utan ståplatserna är i gången och andra ställen man kan stå på. Stephany berätta att nu skulle jag få se "the dark side of China". Fan, jag som trodde jag redan sett den. Ångest, ångest, ångest.

När vi skulle gå på tåget var det kaos. Folk skrek på konduktören för han skulle släppa in dom i vagnen trots det var stopp. När man väl kom på var det folk överallt. Fönstrena var hela immiga för det var så kvavt och varmt pga alla människor. Jag som är lite klaostrofobisk tyckte det var lite jobbigt med alla människor. Tänk om något skulle hända och man skulle behöva ta sig ut. Det hade varit helt omöjligt. Men efter några stationer så lättade det lite grann och AC kom igång.

Men vi får se hur det här går, men jag kan helt säkert säga att det var en upplevelse.

Just det, jag skapade en ny kategori som heter Qinghai. Jag kommer ju inte uppdatera bloggen nått under den veckan jag är borta så det kommer bli en rejäl uppdatering när jag kommer hem och jag lägger den i Qinghai kategorin för det blir lättare att följa resan då =)