Dag 6 och 7
Idag så har vi inte gjort så mycket. Marcus blev magsjuk så vi var tvugna att åka till sjukan, eftersom vi hade en 5 timmars bilresa framför oss och vi kunde inte åka förrän han blev frisk. Så idag har jag mest varit på sjukhuset. Hahah, det där sjukhuset alltså.. Skitäckligt. Doktorerna kunde inte ens tvätta händerna ordentligt. Använde inte handsprit och de torkade händerna med en trasa (hej bakterier!).
Stephany berätta för mig att sjukhuset var känt för att de var framgångsrika inom Chinese traditional medicine. Hon tyckte även att de var konstigt att vi västerlänningar inte tror att örter och skit funkar. Tydligen tror kineser att de funkar mot mindre åkommor i varje fall, och de använder bara västerländsk medicin om det är något allvarligt. Jag vet inte vad jag ska tro...
Medan Marcus tog massa prover, drog jag och Stephany och några andra för att äta lunch och när vi kom tillbaka så låg Marcus i en sjukhussäng, med slangar överallt. Haha, jag och Stephany började garva för det såg så himla seriöst ut. Det finns bilder på det, men dom har Stephany, men ni ska få se dom senare. Men han var tvungen att få en halv liter dropp och de tog ju sin lilla tid så under tiden vi väntade så visade en av killarna hur han brukade leka när han var mindre. Han tog ett hårstrå från mig och sedan tog han en fluga och knöt hårstråt kring flugans b en så det blev som ett koppel HAHAHAHA. Så jävla stört.
Men Marcus började må bra igen efter lite dropp och lite syre. Jag fick även lära mig att om man har lila färgade naglar så innebär det att man behöver syre. Men Marcus fick lite mediciner med sig oxå, i form av te och örter.
Dag 7
Nu på morgonen åkte jag, Marcus, Stephany och Jack och titta på buddistiska tempel. Det var roligt att se men jag och Marcus var helt slut i huvudet. Under de senaste dagarna har vi fått så himla mycket intryck så det var som huvudet var mätt och inte kunde ta in någonting mer. Så ärligt talat tyckte vi inte de var jättekul. Vi ville mest hem. Efter det så gick jag och köpte mig en Buddha. Som många kanske vet har jag en grej för Buddhor. Det roliga är att Buddhan ser olika ut i olika länder, tex i Thailand är Buddhan tjock och glad, medan här i Kina är Buddhan smal.
Sedan åkte vi till en foodmarket och käkade lunch. ÅÅHH! Det var så gott! Jag åt färsk yogurt, massa grillspett och nudlar med kött. Den där yogurten är den bästa jag ätit. Den finns tydligen bara i Qinghai provinsen så jag passade på att äta MYCKET! Hahah. Sedan drog vi bara runt på stan i Xining och sedan satte vi oss på ett café för att vänta ut tiden. PÅ cafét spelade vi kinesiska spel, som egentligen innebar att man spelade sten-sax-påse fast man säger en ramsa först. Ramsan låter så jävla kul, och sen när Stephany skulle översätta så garva jag ihjäl mig...
Men jag har haft en jätterolig resa, och jag har fått uppleva både bra och dåliga saker. Jag känner att jag fått komma den kinesiska kulturen mycket närmare, och jag märker att jag börjar förstå hur kineser funkar, vilket gjort att jag inte heller tycker de är lika konstiga längre. Det här har verkligen varit en resa once in a life time. Det är inget jag hade kunnat göra själv, kanske om jag hade kunnat prata flytande kinesiska och jag vågar nog påstå att de kommer jag aldrig heller göra. Det här var en resa jag aldrig kommer glömma.
Stephany berätta för mig att sjukhuset var känt för att de var framgångsrika inom Chinese traditional medicine. Hon tyckte även att de var konstigt att vi västerlänningar inte tror att örter och skit funkar. Tydligen tror kineser att de funkar mot mindre åkommor i varje fall, och de använder bara västerländsk medicin om det är något allvarligt. Jag vet inte vad jag ska tro...
Medan Marcus tog massa prover, drog jag och Stephany och några andra för att äta lunch och när vi kom tillbaka så låg Marcus i en sjukhussäng, med slangar överallt. Haha, jag och Stephany började garva för det såg så himla seriöst ut. Det finns bilder på det, men dom har Stephany, men ni ska få se dom senare. Men han var tvungen att få en halv liter dropp och de tog ju sin lilla tid så under tiden vi väntade så visade en av killarna hur han brukade leka när han var mindre. Han tog ett hårstrå från mig och sedan tog han en fluga och knöt hårstråt kring flugans b en så det blev som ett koppel HAHAHAHA. Så jävla stört.
Men Marcus började må bra igen efter lite dropp och lite syre. Jag fick även lära mig att om man har lila färgade naglar så innebär det att man behöver syre. Men Marcus fick lite mediciner med sig oxå, i form av te och örter.
Dag 7
Nu på morgonen åkte jag, Marcus, Stephany och Jack och titta på buddistiska tempel. Det var roligt att se men jag och Marcus var helt slut i huvudet. Under de senaste dagarna har vi fått så himla mycket intryck så det var som huvudet var mätt och inte kunde ta in någonting mer. Så ärligt talat tyckte vi inte de var jättekul. Vi ville mest hem. Efter det så gick jag och köpte mig en Buddha. Som många kanske vet har jag en grej för Buddhor. Det roliga är att Buddhan ser olika ut i olika länder, tex i Thailand är Buddhan tjock och glad, medan här i Kina är Buddhan smal.
Sedan åkte vi till en foodmarket och käkade lunch. ÅÅHH! Det var så gott! Jag åt färsk yogurt, massa grillspett och nudlar med kött. Den där yogurten är den bästa jag ätit. Den finns tydligen bara i Qinghai provinsen så jag passade på att äta MYCKET! Hahah. Sedan drog vi bara runt på stan i Xining och sedan satte vi oss på ett café för att vänta ut tiden. PÅ cafét spelade vi kinesiska spel, som egentligen innebar att man spelade sten-sax-påse fast man säger en ramsa först. Ramsan låter så jävla kul, och sen när Stephany skulle översätta så garva jag ihjäl mig...
Men jag har haft en jätterolig resa, och jag har fått uppleva både bra och dåliga saker. Jag känner att jag fått komma den kinesiska kulturen mycket närmare, och jag märker att jag börjar förstå hur kineser funkar, vilket gjort att jag inte heller tycker de är lika konstiga längre. Det här har verkligen varit en resa once in a life time. Det är inget jag hade kunnat göra själv, kanske om jag hade kunnat prata flytande kinesiska och jag vågar nog påstå att de kommer jag aldrig heller göra. Det här var en resa jag aldrig kommer glömma.
Kommentarer
Trackback
