Madeleine Broberg

Trött och hungrig drog jag från skolan med Marcus, Jack och Stephany mot tågstationen. Vi var tvugna att ta tunnelbanan dit eftersom det skulle vara sjuka trafikstockningar på vägarna i och med National Holiday. Det var så sjukt jobbigt att ta tunnelbanan för det var kaos och att jag inte hade ätit på 21 timmar gjorde inte direkt saken bättre.

Väl vid tågstationen fick vi äta och jag började genast må mycket bättre. Men nu ska jag berätta en sak för er mina kamrater (hahah, alla vet nog vem jag imiterar). Jag har aldrig sett så mycket folk i hela mitt liv som jag gjorde på tågstationen. Folk som puttades, folk som rulla sina väskor över ens fötter, folk som trängde sig. Det kändes som man var påväg in på en konsert där världens mest populäraste band skulle spela.

Resan till Qinghai tar ca 23 timmar och vi fick sittplats. Vagnen med sittplatser har även ståplatser. Tro inte nu att det är organiserade ståplatser, utan ståplatserna är i gången och andra ställen man kan stå på. Stephany berätta att nu skulle jag få se "the dark side of China". Fan, jag som trodde jag redan sett den. Ångest, ångest, ångest.

När vi skulle gå på tåget var det kaos. Folk skrek på konduktören för han skulle släppa in dom i vagnen trots det var stopp. När man väl kom på var det folk överallt. Fönstrena var hela immiga för det var så kvavt och varmt pga alla människor. Jag som är lite klaostrofobisk tyckte det var lite jobbigt med alla människor. Tänk om något skulle hända och man skulle behöva ta sig ut. Det hade varit helt omöjligt. Men efter några stationer så lättade det lite grann och AC kom igång.

Men vi får se hur det här går, men jag kan helt säkert säga att det var en upplevelse.