Back to reality
Nu är det tillbaka till verkligheten som gäller. Ärligt talat så känns det skit just nu. Jag är ledsen för att Frans har åkt och för jag ska tillbaka till campus med allt vad det innebär. Men det var riktigt skönt att bara få en paus från skolan och bara ha roligt.
Jag ska vara helt ärlig med er nu med vad jag egentligen tycker om Kina. Kina är ett sjukt ballt land. Finns hur mycket som helst att se. Hur mycket historia som helst att höra. Maten är fruktansvärt god och det är galet billigt. En timmes taxi resa genom hela Beijing kostar cirka 70 yuan.
Men det som förstör så sjukt mycket är just skolan. Skolan ligger i ett område helt utan resturanger, vilket innebär att man får helt enkelt äta på campus och maten är inte alls lika god. Man äter bara för man måste. Skolan är en katastrof. Inte bara föreläsningarna och hur allt är upplagt, utan även att kurserna har konstiga tider så man kan inte utnyttja dagarna på en bra sätt. Vardagen här kan bli otroligt långtråkig ibland. Helgerna är den tiden man kan göra saker. Visst, det är i princip likadant hemma. Men jag hade faktiskt förväntat mig något annat här i Kina.
Jag tror det hade varit tusen gånger roligare att vara här om man bodde i en nice lägenhet med kök så man kunde göra sin egna mat ibland och bott i ett bättre område. Men jag rekommenderar alla att åka till Kina för det är jävligt ballt och man kan ha väldigt roligt här. Men när det kommer till utlandsstudier så vet jag inte. Man kanske måste veta lite vad det är man ger sig in på innan, vilket jag inte gjorde. Jag har absolut ingen aning hur saker och ting fungerade här och jag hade bara fått höra hur folk lovprisade Kina.
Men jag ångrar verkligen INTE att jag åkte. Det här är bland det ballaste jag har gjort. Resan till Qinghai är något jag aldrig kunnat göra om jag bara åkt som turist. Och att ha åkt till Qinghai med bara kineser var en riktigt upplevelse. Jag har lärt mig sjukt mycket - inte bara om Kina utan även om mig själv. Men ibland är det bara jobbigt. Jag hade väl helt enkelt inte förväntat mig att det skulle finnas en vardag här borta.
Jag behövde att Frans kom hit. Det var skönt med lite andrum. Det har varit så intensivt sen jag åkte från Sverige med massa nya intryck och kultur krockar. Kul, men jobbigt ibland.
Jag vill egentligen inte klaga för det känns som jag inte får. Det känns som att om jag klagar så tycker bara folk att jag är naiv och bortskämd och fattar inte vilken chans jag har haft. Men det kändes så jävla skönt att när jag hade visat Frans campus och hur jag bodde och berätta om min vardag att han sa; "Jag förstår att du kan bli depp ibland. Vem hade inte blivit det?"
Nu blev det här inlägget sjukt mycket längre än vad jag planerat. Jag hade egentligen tänkt skriva vad jag och Frans har pysslat med det senaste dagarna och visa lite bilder, men jag får helt enkelt bara göra ett till inlägg annars blir det här på tok för långt.
Nu ska jag äta lite kräftost och knäckebröd (haha, jag fick lite svensk mat av Frans när han kom). Hejdå!
Jag ska vara helt ärlig med er nu med vad jag egentligen tycker om Kina. Kina är ett sjukt ballt land. Finns hur mycket som helst att se. Hur mycket historia som helst att höra. Maten är fruktansvärt god och det är galet billigt. En timmes taxi resa genom hela Beijing kostar cirka 70 yuan.
Men det som förstör så sjukt mycket är just skolan. Skolan ligger i ett område helt utan resturanger, vilket innebär att man får helt enkelt äta på campus och maten är inte alls lika god. Man äter bara för man måste. Skolan är en katastrof. Inte bara föreläsningarna och hur allt är upplagt, utan även att kurserna har konstiga tider så man kan inte utnyttja dagarna på en bra sätt. Vardagen här kan bli otroligt långtråkig ibland. Helgerna är den tiden man kan göra saker. Visst, det är i princip likadant hemma. Men jag hade faktiskt förväntat mig något annat här i Kina.
Jag tror det hade varit tusen gånger roligare att vara här om man bodde i en nice lägenhet med kök så man kunde göra sin egna mat ibland och bott i ett bättre område. Men jag rekommenderar alla att åka till Kina för det är jävligt ballt och man kan ha väldigt roligt här. Men när det kommer till utlandsstudier så vet jag inte. Man kanske måste veta lite vad det är man ger sig in på innan, vilket jag inte gjorde. Jag har absolut ingen aning hur saker och ting fungerade här och jag hade bara fått höra hur folk lovprisade Kina.
Men jag ångrar verkligen INTE att jag åkte. Det här är bland det ballaste jag har gjort. Resan till Qinghai är något jag aldrig kunnat göra om jag bara åkt som turist. Och att ha åkt till Qinghai med bara kineser var en riktigt upplevelse. Jag har lärt mig sjukt mycket - inte bara om Kina utan även om mig själv. Men ibland är det bara jobbigt. Jag hade väl helt enkelt inte förväntat mig att det skulle finnas en vardag här borta.
Jag behövde att Frans kom hit. Det var skönt med lite andrum. Det har varit så intensivt sen jag åkte från Sverige med massa nya intryck och kultur krockar. Kul, men jobbigt ibland.
Jag vill egentligen inte klaga för det känns som jag inte får. Det känns som att om jag klagar så tycker bara folk att jag är naiv och bortskämd och fattar inte vilken chans jag har haft. Men det kändes så jävla skönt att när jag hade visat Frans campus och hur jag bodde och berätta om min vardag att han sa; "Jag förstår att du kan bli depp ibland. Vem hade inte blivit det?"
Nu blev det här inlägget sjukt mycket längre än vad jag planerat. Jag hade egentligen tänkt skriva vad jag och Frans har pysslat med det senaste dagarna och visa lite bilder, men jag får helt enkelt bara göra ett till inlägg annars blir det här på tok för långt.
Nu ska jag äta lite kräftost och knäckebröd (haha, jag fick lite svensk mat av Frans när han kom). Hejdå!
Kommentarer
Trackback
