Dag 6-7. Fortfarande på tåget.
Jag kan inte påstå att jag är uttråkad, men man blir otroligt avkopplad. Men framförallt förslappad. Allting känns som en ansträngning. Det man gör mest är sover, äter och dricker. Våra dagar brukar börja efter första ölen. Det jag reser med brukar skoja om att jag sover så mycket att jag egentligen inte kan säga att jag åkt transsibiriska.
Men vi har väldigt roligt när dagen börja komma igång. Vi har roligt ihop.
Det sköna här på tåget är att det är inte som tiden existerar. Vi sover när vi är trötta, vi äter när vi är hungriga etc. Vi är dessutom helt isolerade från omvärlden. Jag vet inte alls vad som händer runt om i världen. Hela USA skulle kunnat gå under utan att jag vetat om det. Skrämmade och skönt på samma gång.
Idag har vi passerat den ryska gränsen in till Mongoliet. På ryska gränsen tog de våra pass och vi fick inte tillbaka dom exakt innan tåget skulle gå. Jag var lite små orolig för att tåget skulle hinna åka iväg. Men det var ju såklart i onödan.
Det känns så overkligt att vi ska kliva av det här tåget och börja göra saker.
När vi var vid den mongoliska tullen kom en av konduktörerna till vår kupé och försökte kränga bira till oss. Hahah, i tullen bland all militär liksom. Men han skulle ha 100 rubel för en öl och den gubben går v inte på igen. Vi köpte tidigare av honom och då försökte vi pruta till 50 rubel per öl men han var stenhård. Men vi tänkte typ att 25 kr för en starköl på 60cl var okej, men när vi kom till rummet upptäckte vi att de var folköl. Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me helt enkelt.
Btw, jag har blivit magsjuk. Känns riktigt kul att åka ut på steppen om 7 timmar. Wish me luck!
Haha, Thomas smygfota mig medan jag sov ^^
Vårat lilla näste hahah. Nudlar överallt. Bw, såhär ser man ut när man inte duschat på typ en vecka. Men jag var glad endå!
Konduktörerna för vår vagn.
Militären vid mongoliska tullen.
Vi åkte förbi Bajkal sjön.
