Madeleine Broberg -

Dag 4. På tåget.

Natten gick bra. Måste säga att tåget är fan mycket bättre än hostelet. Det kanske var bra att vi börja på botten när det kommer till boende med tanke på att man faktiskt tycker tåget ändå är rätt nice.

Just nu sitter jag och lyssnar på musik och blickar ut mot den ryska landsbygden och allting känns så surrealistiskt. Det gör inget att hela den hygieniska delen har försvunnit ur mitt liv, för allting känns så ballt. Upplevelsen är mycket större än någon jävla dusch eller toa-papper (även om det vore väldigt nice att ha det, men sånt löser man ju alltid på ett eller annat sätt).

(Skrivet senare på kvällen)

På kvällen spårade det hela lite granna. Vi satte oss i restaurang vagnen och drack lite öl och spelade kort. Efter några öl kommer jag med förslaget att vi ska beställa in lite drinkar. Thomas går till baren för att fråga om en drinklista. Men det hela slutade med att vi köpte en vodka – med en död orm i.

Väl på rummet så bestämde vi oss för att prova, så jag, Thomas och Sofia tog varsin shot som vi senare sköljde ned med en flaska vodka. Vi hade ju inget groggvirke så vi fick ju dricka det ”russian style”. Jag brukar vanligtvis ha stora problem med att dricka vodka rent, men rysk vodka är inte så dum den. Sen fick jag ju för mig att jag skulle bjuda alla på öl. På vägen till restaurang vagnen träffar jag på en tysk kille som berätta att konduktörerna brukar sälja sin privata öl fast mycket billigare. Så vi gick runt och fråga konduktörerna och till slut fick vi det vi var ute efter – och tysken betala. Haha, det var nog rätt bra det för annars lär jag varit kort om cash just nu.

När vi kom tillbaka på rummet så börja den där tysken snacka om hur enkelt det var att spränga flygplan och förklara detaljerat hur man skulle gå till väga. Konstig kille, så när han gick för att röka, stängde vi vår kupé dörr och låste.

Hahah, just det. Jag gav konduktören en stor shot av orm vodkan. Han trodde först den var till oss typ men när han insåg att den var till honom så tvingade stackaren i sig den, för det är oartigt att tacka nej om man bjuds på något enligt kineser. Hahah, efter det så skickade han iväg oss, han gav oss varsin kopp också av någon anledning…? Men han kom senare till vår kupé och började spana in vad vi hade för dricka och av hans läten verkade han tycka att det var good stuff vi hade.